Nu när november

 

Nu när november

 

Nu när november håller på att tippa över i snöig skottkärra

och kronärtskockshinken står laddad som en tunna krut

vid dörrposten, kvälls saktmodiga tankar och ett stilla snöfall

och Trump har visst gett sin utrikiska minister någon sorts reprimand

vilket torde – i hedervärdhet – vara jämförbart med

den heroiske ryske majorens tilldelade medalj av tredje graden

placerad på bringan av Josef eller någon av

han drabanter, men snön den leker

tafatt med oss

och älgarna

synar sina spår i sömmarna

alldeles för individualistiskt, bara den sibiriska

köldknäppen knäpper till kommer de att samlas

på landsvägen för att låna värme från varandras

kroppar, det är vackert,

men är det effektivt?

 

Såna frågor och vackert spinettande ur P2

denna kväll och denna stunds lilla ro,

för ros skull heter det inte men för ro skull

och vilken skulle vara skillnaden,

eller vilken skillnad skulle det vara

om man jag det vill säga undertecknad

efter en hel dag skulle ha fått av skidåkning över skaren hettande kinder

och säga, kunna säga

att det beror på dig att kinderna hettar

för jag har alls inte åkt skidor på skaren?

 

Tänkt på hur många olika sorters snö det finns, i dess fallande

och nu advent som står för dörren, innan- och utanför

tindrande som en snökristall om än i mörkret, vad tänker man då

som icke-uteliggande medmänniska och allt det som faller:

stjärnorna ur himmelen, tankarna, harkrankarna, trashankarna

alla faller och vi med dem, vi faller tillsammans, nedåt eller

uppåt, bara att välja: skatteparadis eller pissoar!

 

Så vacker denna musikaliska fond har blivit,

hettande kinder utan skarsnö, fotspåren in bland granarna

huset där framme under himlapällen – och du!

 

(ur Jag går där jag gick, Heidruns hösten 2018)