Klicka på bilden för högupplöst pressbild 
© Peter Eriksson

NINA RAMSBY

Som scenuppenbarelse utstrålar Nina en säregen blandning av självförtroende och utlämnade sårbarhet. Publiken, oavsett om det är barn eller vuxna, avväpnas när känslan av distans mellan publik och artist försvinner och man inser att det tvärtemot vad medierna oftast framställer finns en väg som artist där humor, ilska, sorg kan samexistera med totalt njutbar musikalisk briljans. Mellansnackens slängiga, svängiga och inte sällan fnissiga vändningar avbryts av musiken tyngd och vemod och det är en berg och dalbana ingen borde missa. Varsågoda … och tack! som hon själv brukar avsluta trippen. 

Sedan våren 2008 har Nina varit ut på vägarna och spelat i ett mer minimalistiskt format. Ensam med röst och gitarr framför hon med oerhörd närvaro sina tolkningar av Bellman, Cornelis och Fred Å. Visor om sorg, förtryck, kamp, resning och förförandets konst. Nina för en säregen politisk kamp, en kamp för friheten, en kamp för att alla ska ha rätten att accepteras precis som de är, en kamp för att alla ska få plats och ska ha samma rättigheter i det här samhället. Hon påminner oss även om den kamp varje människa själv bör föra, kampen för sin egen inre frihet, den frihet som varje människa har ansvar att formulera inför sig själv.