Fredag i oktober

Natten har varit frostig och landskapet är placerat i rimfrost, vackert dämpade färger enligt Roland Dufströms skala. Men solen försätter allt i ett blänkande tillstånd och himlen välver sig svaläggsblå. Trädgården är fylld med fallna löv, guldglänsande under de växtkraftiga doftpopplarna, som härstammar från Kindsjöberg. Balsampoppel kanske är ett vanligare namn, men växer gör dessa träd ikapp med sin egen doft, inte bara ovan utan också under jord. Rötterna förgrenar sig och håller förmodligen denna träddunge kvar på jordens yta även om värsta höststormen drogs fram.

Idag väntar en begravning efter en före detta lärare och vän, Henrik Torstensson från Röbjörkeby. Jag hade honom några terminer på gymnasiet, historia och svenska. Minns också att han hade läst i Uppsala och vid något tillfälle berättade om det då, för mig, så obekanta studentlivet. När jag tänker på honom, minns jag konstigt nog hans handstil. Nu skall Henrik till sista vilan, som man säger, och frid över hans minne!