 |
Författare |
© Staffan Söderblom
|
Gunnar Ehne
Gunnar Ehne föddes i Gävle 1921 men växte upp i Ransäter. I många år var han verksam som lantbrukare på gården Hultsätra i Sörmark där han bodde fram till sin död 2005.
Den 1 juli 2005 jordfästes en av våra mest folkkära diktare, Gunnar Ehne, i Östmarks kyrka. I nästan hela sitt vuxna liv levde han på Millmarks hemman, som en jordens och skogens förtrogne och en bygdens egen krönikör.
Det är ingen överdrift att påstå att Gunnar Ehne blev en levande klassiker långt före sin bortgång. Hans dikter har vandrat genom Värmland, förstås, men även nått utanför länsgränser och fryksdalsmål. I den meningen brukspoesi, att dikterna använts i olika sammanhang: vid bröllop och dop, i dödsannonser och på 50-årskalas, på hembygdsfester och konferenser, överallt har Gunnar Ehnes poesi fått belysa vår mänskliga belägenhet, vår längtan och vår strävan, i helg som i söcken.
Diktsamlingar har ju en viss benägenhet att föra en tynande tillvaro på undanskymda bokhandelshyllor – så icke de diktsamlingar som burit Gunnar Ehnes namn. Dessa lyriska verk har nått upplagesiffror som få samtida rikssvenska poeter kommer i närheten, jo, Tranströmer förstås, Kristina Lugn och Sonnevi, och kanske något halvdussin till.
Till en början blev han alltså anonymt urklippt och uppklistrad på kylskåpsdörrarna i norra Värmland, ”Millmarkôrn”, som skrev om stort och smått. På mål. Med humor. Och på fullaste allvar.
1980 kom hans dikter mellan bokpärmar för första gången, under pseudonymens titel. Tio år senare samlingen Sôm sagt va, följda av urvalsvolymerna E sali blanning och Summa summarum. Hans dikter lästes tyst och i enskildhet, men minst lika mycket där folk samlades till fest, i dur och i moll.
Gunnar Ehnes väg till dikten gick över lagårdsbacken, över gärden och genom skogen. Han var en läsare och vardagsfilosof. Grannlaga hanterade han orden och den bångstyriga dialektens grammatik. Han visste vad han ville och ägde skeptikerns skarpa blick när han rannsakade tidens nycker och fisförnämeriets anspråk. Och det som inte kunde sägas på rent och skärt ”millmarksmål”, det var för honom inte mödan värt. Däri ligger nog hemligheten med hans osedvanliga popularitet: folk kan känna igen sig i diktens gestaltning av våra liv. Vare sig dikten lutar sig mot eftertankens ramverk eller kravlar sig fram på skröniga versfötter, så förmår den skapa en känsla av delaktighet eller till och med identitet: vi känner så väldigt väl igen oss i all vår skröpliga storslagenhet…
Vid hans bortgång föreligger ett nytt, tryckfärdigt manus med en utökad samling dikter: Natta va full å stjärner.
*
Den som tar sig för att verkligen gå i clinch med Gunnar Ehnes diktning kommer att uppdaga spännvidden i hans verstekniska arbete på såväl det innehållsliga som formmässiga planet. Det till synes lätta anslaget, de lekfulla rimflätorna och den mjuka rytmen, är ingenting annat än resultatet av gott språkligt hantverk av en poet med en osedvanligt rik livserfarenhet inhämtad ur den omgivande, konkreta verkligheten. Gunnar Ehnes särart är dock inte bara präglad av Bondepraktikans tillämpbara visdom utan också inspirerad av diverse skönlitteratur och givetvis: poesin.
Staffan Söderblom, själv diktare och litteraturvetare, skriver i efterskriften till Sôm sagt va bland annat följande om Gunnar Ehnes poesi: ”Hans dikter är rotade i årstider och ögonblick, de är livsbilder som många gånger synats i sömmarna, människoöden ristade med några få konturer, en osentimental livssyn utan bitterhet, en sorg utan grämelse. Han poesi är inte ”jordnära”, den är jordig /---/.
Dialekten är ett redskap som lagt sig till rätta i brukarens händer, utsagan och språkbruket växer in i varandra. Han skriver sina bästa dikter ur insikten att tillvarons stora saker bör omtalas kortfattat, och skämtsamt om man gitter, samt att sådant som inte kan utsägas med de enklaste orden sällan är mödan värt att alls utsägas.”
Djupt mänsklig och utan skygglappar betraktar han tillvaron och låter så dikterna återspegla den – i hans personliga tappning. Ekelöf uttryckte saken som så, det som är botten i mig är också botten i andra. Det vill säga: Vi är alla av samma skrot och korn, våra förklädnader och ambitioner må vara skiftande, men innerst inne… Gunnar Ehnes icke-hierarkiska livssyn gör hans dikt angelägen långt utanför de poetiska breddgraderna. Han röjer ny mark, hittar motiv och tilldragelser som vanligtvis aldrig släpps in i de poetiska finrummen, men till Gunnar Ehnes köksbord är vi alla välkomna, vad än som döljs i ryggsäcken.
Mellan otvetydig andlighet och jordiskt osande kompost svänger hans pendel. Hans varma medmänsklighet i en dikt, kan ge uttryck för en nog så bitande ironi i ett annat sammanhang. Till Gunnar Ehnes kända talanger hörde hans goda historieberättande, men han var dessutom en riktigt duktig (skämt)tecknare.
I snabbspolningsfart kan jag räkna upp några av motivkretsarna i det ”millmarkska diktlandskapet”:
Utanförskapet som kan gälla för var och en av oss: vi föds och vi dör ensamma. Men Gunnar Ehne för också deras talan som ingen talan har, marginalmänniskorna, de som slagits ut, de som inte fick plats runt det dukade välfärdsbordet, de som inte lyckades stå emot alla de frestelser som tillvaron bjuder på…
Här finns också ljusare personporträtt, inramade av fladdrande sommargardiner eller upptagna med ett förnöjsamt smågnabb mellan den gubbe som gärna gör sofflocket sällskap medan hans rivjärn till fru håller ruljangsen igång.
Samhället, avläst i ett landsbygdsperspektiv; ironin som lierad med humorn blir ett synnerligen verksamt instrument när det alltmer gistna folkhemmet ska taxeras.
Skeptiker kan han nog kallas, hemmansägaren på Millmark, när han betraktar tidens gång och den s.k. utvecklingens riktning. Eller för att citera Göran Palm: ”Vi har det bättre än vi mår”.
Moral/etik. Till sin älskade, numera icke brukade älv, Hassla, har han skrivit en kärleksdikt, som ger uttryck för värden bortom allt vad prislappar och stapeldiagram heter. Han ställer den enskilda människans liv intill naturen, låter de stora underverken få plats på minsta möjliga yta.
Men ett liv ä ett liv å ja lever en gang
å myck ha ja trall på nôn ogudlig sang
å gjort fel rätt myck här i vala
Men allt va int dragspel – just ittnô fiol
å ibland kunn ja plock mä en nattviol
å bli stånes å grunn nerpå jala
Livet(s gång) – döden(s närvaro); tron och tvivlet… Uppvuxen som en i missionspastorns barnaskara kom Gunnar tidigt i kontakt med förkunnelsens språkdräkt och ordets betydelse, även om de materiella villkoren tidigt skulle skicka ut honom i förvärvslivet, till drängkneget på dalsländska bondgårdar. Som en källåder löper kontakten mellan den ömsom ödmjuka och tillförsiktsfyllda människan och Herren, som faktiskt agerar både bollplank och tröstare. Det är en mycket demokratisk gudsuppfattning som han odlar, Gunnar Ehne, vilket kan vara en av förklaringarna till att hans dikt ”Kvällsböna” blivit så använd i tårfyllda och andra sammanhang.
Ett annat ytterst påtagligt kännetecken för denna folkliga dikt är humorn, en inte allt för vanlig ingrediens på den lyriska arenan. Vissa dikter är helt enkelt situationskomiska kortnoveller, medan andra kort och slagkraftigt ger uttryck för en drastisk och okonstlad komik.
Det cykliska… det vill säga årstidernas pariserhjul med tillhörande plikter, helger, högtider och stämningar som läggs in i livets brokiga väv och tidens obönhörliga gång.
Den ordknappa dikten ”Se tebaka” använder backspegelsperspektivet och förmår skapa en vacker, enkel bild av det stora, svåröverblickbara livet:
Ôm en vänner sä ôm
å ser tebaka
ligger åra å dagan
sôm en stor vehög
baka mä en
Segen granve
full i kvest
En del umöjli
te klyv
Men sô där emella
nôn bjärkvesklômp
sôm lyser
mä vita näver"
– Bengt Berg i förordet till Natta va full å stjärner.
Utgivna böcker:
Millmarkôrn, Rallarros, 1980
Sôm sagt va, Heidruns 1990
E sali blanning, Heidruns 1996
Summa summarum, Heidruns 1999
Natta va full å stjärner, Heidruns 2005
Medverkan i antologier:
På diktens träd (Värmländska författarsällskapet, Press 1981)
Värmland i litteraturen (Sober 1985)
På mål (NWT 1982, Wahlström & Widstrand 2000)
Karlstads stiftsbok (Karlstads stift 2001)
Utmärkelser:
Torsby kommuns kulturpris
Landstinget i Värmlands Frödingsstipendium 2000.
|
|
 |
| Natta va full å stjärner |
| Gunnar Ehne |
| När hemmansägaren och folkmålsdiktaren Gunnar Ehne lämnade det jordiska sommaren 2005 var han redan en levande klassiker, vars dikter lästes och spreds långt utanför den värmländska landskapsgränsen.
Till hans mest älskade dikter hör "Kvällsböna", som reciteras i olika sammanhang.
Denna bok – Natta va full å stjärner – innehåller Ehnes samlade produktion, inklusive ett knippe efterlämnade dikter och teckningar. |
  Pris: 200 kr |
|
|
|
 |
|
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
|
|
|
|
