|
Katta å vårn
Dä kvetter att när ja kommer
– ôm dä så ä mett i natta
Å ôm vårn när Hassla åmmer,
nock möter mä katta
Käringa ä fôll sôm käringer ä
– men katta ho kryper i fang å i knä
Ho jamler ôm Säterkatten
– den där strimli å grå, ne vet
Sôm kaster ve knuta vatten
sô en hôller på å gå bet
Dä oser sôm rôten leverpastej
– fast käringa skyller på mej
Men katta ho bara kôrrer
˙ Hassla hon dunnrer å åmmer
Frå Tägmyra hör ja nô ôrrer
å vårn han roper – Ja kommer
Å katta får onger – sôm ja slôr ihjäl
– å Gud sôm ser allt – bevare mej väl!
|